torsdag 31 oktober 2013

Visby vokalensemble på turné

I söndags kom vi tillbaka från vår resa i österled. Vi åkte först till Åbo där vi sjöng i Betelkyrkan på torsdagen. Det krävdes en del fantasi för att kunna genomföra HavAnde i det helt nya scenrummet med dess rätt höga bänkrader som döljer mycket av vad som försiggår närmast scengolvet. Akustiken var emellertid väldigt bra och publiken entusiastisk.

Bethelkyrkan i Åbo, en fin konsertlokal med bra akustik och fasta gradänger (bred trappa) framför koret.

Vi hann också med en trevlig middag med medlemmar ur Åbolands kammarkör och en stadsvandring. Vi såg mycket av de fina trähusen i staden och akademins byggnader. Vi hann också inspektera akustiken på ett par ställen under vägen, bland annat i domkyrkan. 

Delar av kören gör en flygande inspektion av akustiken i Åbo domkyrka (i Ave Maris Stella). Den befanns tillfredställande.

Nästföljande dag (fredag) tog vi oss till Helsingfors och därifrån vidare till Tallinn med färja. Det blev en behaglig överfart som en del använde till att utjämna de kronotopiska effekter som gärna uppträder i samband med resor österut.

Överfarten till Tallinn. Utjämning av kronotopiska effekter.

I Tallinn besökte vi friluftsmuseet (Tallinns motsvarighet till Skansen) där vi blev bjudna på middag av museets kör. Det blev en väldigt trevlig kväll med traditionell mat, massor av sång och estniska danser efter desserten. Kvällen avslutades med en promenad genom Tallinns gamla stadskärna. 

Dagen därefter (lördag)  var det dags att bege sig till Kustkulturmuseet (Rannarahva Museeum) där vi gav resans andra framförande av HavAnde. Lokalen var ett av utställningsrummen, långsmalt och ganska litet vilket gav en helt unik karaktär åt konserten. Rummets intima, känsliga akustik förde oss väldigt nära publiken och trots att i stort sett ingen där kunde svenska uppstod en tät kontakt som varade ända till slutet av föreställningen. 

Inför konserten i Kustkulturmuseet. 

Efter konserten var det dags att åka färja igen. Som gotlänningar är vi ju inte direkt ovana men den här turen gav alltså ytterligare möjligheter till träning. Eftersom det var sista kvällen tillsammans och vi skulle få tillbaka två timmar på vägen hem (en föranledd av kronotopiska förhållanden och ytterligare en på grund av den svenska övergången till vintertid) blev det extra mycket sjunget på färjan den här kvällen. Vid middagen passade vi också på att avtacka vår eminenta reseledare Sandra. Ett stort tack går givetvis också till Birgitta som ordnade med alla våra estniska kontakter och till Ragnar som dirigerat oss genom såväl vått som torrt.

Sandra, Reiseleiter premium Klasse, provar (?) sina nya grytlappar.